Helgen är ett minne blott. Trots att jag hade
långhelg, från torsdag kväll, kändes det som den bara försvann i ett nafs. På
fredag åkte jag och Krister ner till Skövde. Vi hade dock olika mål för helgen.
Jag hade verkligen sett fram emot Kent och blev kanske lite smått besviken. De
var bra, kanon bra. Inte tal om annat, men … Ja, jag vet inte riktigt varför.
Kom aldrig in i den där medryckande stämningen. Tråkigt var att de spelade så
fantastiskt högt. Man tappade lite nyanser där och jag var totalt lomhörd
efteråt!
Allt ljus på Jocke Berg. Han ägde publiken! Själv
var jag mest imponerad av de skönlirande Sami Sirviö och Martin Sköld.
Musikaliska talanger!
Söndagen var marathondag. Krister sprang runt runt
runt runt otroliga 35 varv i Boulognerparken. Helt galet?!
Själv ägnade jag mig åt nästan lika många uppmuntrande stödruscher. Ja, förutom
då jag plåtade änderna och gässen i dammen förstås. En stackars gås hade skadat
sin vinge! L Stackars Krister blev lurad att starta 75 minuter
efter alla andra. Jag vet vad det skulle ha gjort för min ambition och löplust.
Men Krister lät sig inte nedslås. Inte ens av blåsvädret. Det blev en hedersam
4:de plats efter 3:15 löpning. Stort grattis!